Nu ska han vila i en vecka, sen får vi börja skritta och om tre veckor får vi börja jogga en halvtimme om dagen. Känns rätt surt att allt är som det är nu när tävlings säsongen dragit igång, men han får ta det lugnt ett tag så hoppas vi på att komma ut på banan senare i år! :3

Ny sele till Bella är nu beställd! Behövs verkligen då hennes gamla dåliga sele håller på att braka sönder totalt,igen. Orkar inte hålla på och laga och skit, den går ändå bara sönder igen. Lika bra att beställa ny och fin sele från Drive Out. ;D

Bellas gamla sele ser ut ungefär såhär överallt, bröstat har gått sönder två gånger förut och håller på att gå av igen, svanskappan är någon "hemma lagning" då den riktiga sprack när ponnyn stegrade sig och remmen runt magen är för liten(tihi tjock ponny). 
Hoppas som fan på att selen passar nu så taggar vi hästrally till tusen!

Filur och jag gick i mål på en fjärde plats egentligen, så åkte av banan och började sela av. Då ser jag hur mamma kommer springande med en pokal och säger att en av de andra hade blivit diskade så jag blev trea. Haha, underbart ju! Fast lite synd om den andra personen då ;_;

Idag har Bella förresten vart min i sju år, idag blev jag placerad med Filur på hemmabanan och har dessutom fotat massa ponnysar som springer runt på banan hela eftermiddagen, den här dagen kunde inte blivit mycket bättre!

Bjuder er på lite bilder från dagen med Maria, själv ska jag nu skynda mig ner och packa klart tills i morgon. Första riktigt starten med russ för mig imorgon ju, tagga till tusen!

Fortfarande hemsk att sitta i vagenen när det är så, men hästarna måste ju motioneras så.. >.<

Idag ska jag förresten till Sundsvall för att titta på nå kläder, rätt jobbigt med tanke på det där med benet och sen så är jag förkyld.. Men äh, det får gå ändå! ;D

Det är faktiskt riktigt ovant att se mig själv stå, sen så känner jag mig jäääätte lång xD

[mamma ville också vara med på bilden, tihi]

Och så var det den där jävla trappan på det där dumma "hemmakväll".

Så vitt jag vet så är det en lag i Sverige att alla ska vara gämstälda, alla ska känna sig lika mycket värda och bli behandlade lika. No shit, inte här inte.

Följde med mamma in till stan för att hyra film på hemmakväll. Ah lugt, det ska inte vara så svårt. Eller?..

Helt jävla omöjligt att ta sig in där med rullstolen på grund av ett stort "trappsteg" som är vid ingången. Mamma fick bära in mig, som vanligt.

Egentligen är det inte själva trappan jag stör mig på just där, utan att det är så överallt. Flera cafeer, affärer och andra byggnader här i Hudiksvall är inte alls anpassade för handikappade. Som till exempel så öppnade det ett nytt cafeé här för bra många månader sen. Då när det var nyöppnat frågade vi om de hade tänkt skaffa någon ramp så att även dem som inte tar sig upp för trappan ska ta sig in. Då sa de att en ramp var beställd och snart skulle vara uppsatt. NU flera månader senare var mamma där igen, ingen ramp hade de fixat. När vi då frågar om de tänk sätta dit någon ramp så svarade personen att "det hade inte hon koll på", och så var det med det.

Lika så att varken någon av ridklubbarna eller travet här är speciellt anpassat heller, trappor, höga kanter och allt sånt där.

En av rid ställena är väll anpassade egentligen, men är man där på tävlingarna så ska alltid dommarna sitta på handikapp platsen bara för att man tydligen ser bäst där. Så lik så fan får man krypa i trapporna där då med.

Wäääh, irriterad jag bliir..

Och för att inte glömma de där bussarna som jag otaliga gånger fått krypigt upp i på det smutsiga golvet inför de gloende människorna för att bussarna inte vart handikapp anpassade, att hissen inte funkat eller att busschauffören inte orkat brytt sig. Att sen bli tillsagd att ta taxi istället för buss får en inte direkt att känna sig bättre.

Alla sånna småsaker stör mig, sådana saker som de flästa människorna tar för givet. Men se er omkring. Allt funkar inte för alla, en liten sak som ett trappsteg, rulltrappa eller buss kan vara ett stort problem för vissa.

Just nu funderar jag allvarligt talat på att filma när jag stöter på hinder i vardagen som inte funkar, lägga upp och bara visa folk att det inte funkar för alla, ringa tidningen eller sätta upp lappar till affärer och sånt jag inte kommer in i. "Här kommer inte jag fram", vad tänker du göra åt det?

Så vitt jag vet så är det en lag i Sverige att alla ska vara jämställda, alla ska känna sig lika mycket värda och bli behandlade lika. No shit, inte här inte.

Följde med mamma in till stan idag för att hyra film på hemmakväll. Ah lugt, att hyra film ska inte vara så svårt. Eller?..

Helt jävla omöjligt är det att ta sig in där med rullstol på grund av ett stort "trappsteg" som är vid ingången. Mamma fick bära in mig, som vanligt.

Egentligen är det inte själva trappan där jag stör mig på, utan att det är så överallt. Flera cafeer, affärer och andra byggnader här i Hudiksvall är inte alls anpassade för handikappade.

Som till exempel så öppnade det ett nytt cafeé här för bra många månader sen. Då när det var nyöppnat frågade vi om de hade tänkt skaffa någon ramp så att även dem som inte tar sig upp för trappan ska ta sig in. Då sa de att en ramp var beställd och snart skulle vara uppsatt. NU flera månader senare var mamma där igen, ingen ramp hade de fixat. När vi då frågar om de tänk sätta dit någon ramp så svarade personen att "det hade inte hon koll på", och så var det med det.

En av ridställena är väll anpassade egentligen, men är man där på tävlingarna så ska alltid dommarna sitta på

handikapp platsen bara för att man tydligen ser bäst där. Så lik så fan får man krypa i trapporna där då med.[Fast ska tillägga att vissa av ställena i alla fall försöker få det bättre]

Och för att inte glömma de där bussarna som jag otaliga gånger fått krypigt upp i på det smutsiga golvet inför de gloende människorna för att bussarna inte vart handikapp anpassade, att hissen inte funkat eller att busschauffören inte orkat brytt sig. Att sen bli tillsagd att ta taxi istället för buss får en inte direkt att känna sig bättre.

Alla sånna småsaker stör mig, sådana saker som de flästa människorna tar för givet. Men se er omkring. Allt funkar inte för alla. En liten sak som ett trappsteg, rulltrappa eller buss kan vara ett stort problem för vissa.

Just nu funderar jag allvarligt talat på att filma när jag stöter på hinder i vardagen som inte funkar, lägga upp och bara visa folk att det inte funkar för alla, ringa tidningen eller sätta upp lappar till affärer jag inte kommer in i. "Här kommer inte jag fram", vad tänker du göra åt det?

Många av er kommer säkert tycka att jag överreagerar. Men jag är faktiskt riktigt trött på det här. Såhär ska det inte få vara.

Bella har vart med från början. Från att vi hoppade i skogen, till alla sjukhuset besök och vilo perioder för både dig och mig till alla timmars långa körturer i skogen. Trots alla dina busiga små knep har du alltid vart min bästa vänn, kommer alltid vara. Den där ponnyn känner mig bättre än någon annan. Det finns ingen jag älskar så mycket som Bella, ingen som hjälpt mig så mycket. Utan henne hade jag inte vart den jag är idag, utan henne hade det inte vart värt att kliva upp på morgonen.

På söndag har du vart min ponny i sju år. Sju hela år, och många fler kommer det bli.♥

"Adversus solem ne loquitor"

- Tala inte mot solen.

(Slösa inte tid på att argumentera emot det uppenbara)